othelloidealmannen

Jaaa kära ni! Här sitter man och förskör klura ut något vettigt att skriva på bloggen. Men det är blandade tankar och känslor som flödar och far omkring i mig. Visst är det bra? Men kanske inte alltid. För att - Too much of anything can make you sick,  Even the good can be a curse. Makes it hard to know which road to go down. Knowing too much can get you hurt.

Det finns en känsla däremot som jag tror att det är många där ute som kanske känner igen sig i. Det är när man vill ha något and You want it so dad och vid slutet av dagen så får du inte det du vill ha och du gör verkligen allt för att få det du vill ha. Du krigar och jagar efter det ena och det andra och innan du vet om det så har du till slut lyckas komma ditt du vill. Du har vunnit kriget, du har fångat ditt byte.  MEN, men - då vill du inte ha det längre. Du känner inte ångest utan bara, ETT NEJ, JAG VILL INTE! Du börjar känna dig osäker, som om du vill bara försvinna och önskar att allt du har gjort få det ogjort. Du vill spola tillbaka tiden då du skulle bara ha sagt okej med ett leden och accepterat situationen som den är.

Fast tänk efter noga om du verkligen hade bara med ett falskt leende på läpparna sagt okej och verkligen accepterat stunden i det läget och aldrig fått stag ditt. Då, då hade du dagen efter eller kanske till och med minuten, kvarten, timmen, efter ångrat dig så grovt att du önskar att din mamman aldrig hade gett dig chansen att få känna luften. Bara för att du valde att Håll igen, stänga din mun som om du inte ägde en tunga.